Tidningarna talar ofta om humöret på börsen. När det går upp är det lycka och när det går ner är det tristess. Fast skulle det inte lika gärna kunna vara tvärtom? Som jag ser det, beror det på vad aktierna faktiskt kostar och vad de borde kosta.

Tänk dig en abstrakt storlek, en vi kan kalla för teoretiskt rätt pris på en aktie. Aktien kanske heter Ericsson. Det teoretiskt rätta priset är något vi aldrig kommer att få absolut vetskap om, men det finns. Om du gjorde en tidsresa skulle du kunna räkna ut det. Tänk dig om du fick hoppa 100 år fram i tiden och undersöka hur det gick för en Ericsson-ägare under åren 2013 till 2113. Kanske fick ägaren en 50-årig serie med utdelningar varje år tills det att bolaget köptes upp mot kontant betalning 2063. Från din utkikspunkt 2113 vore det lätt att summera dessa kassaflöden och räkna bakåt vad aktien egentligen var värd 2013.

Här kommer mitt påstående: En bra dag på börsen är en dag då aktiekurserna närmar sig sina teoretiskt rätta värden. En dålig dag är när kurserna rör sig bort från rimliga värden. Om aktiekurserna redan är för höga, kan det vara en lycka om marknaden faller. En fortsatt uppgång är däremot sorgligt, det bara ökar på felprissättningen på aktiemarknaden.

Varför är det så viktigt att pris och värde stämmer överens? Vill inte alla som äger aktier ha så höga kurser som möjligt? Nej. Att önska sig höga aktiekurser är bara rationellt för de som planerar att minska sitt aktieinnehav. Precis som för andra varor, är höga priser något som gynnar säljarna. För de som däremot avser att köpa flera aktier än de säljer, är dyra aktier dåliga nyheter. Och oss finns det många av, till exempel tillhör de flesta som pensionssparar denna grupp. Vad vi borde hoppas på är en ordentlig börskrasch. För då hade vi kunnat shoppa aktier på rea.

Det rättvisaste är om aktiekurserna ligger nära sina rätta värden. Då kan både köpare och säljare handla till ett rimligt pris. Dessutom får vi som samhälle goda och pålitliga data att bygga våra investeringsbeslut på. Titta bara på vad som hände under 1980- och 90-talen. Under dessa två decennier steg svenska aktier med 23 procent årligen i genomsnitt. Inte undra på att vi som nation tappade huvudet och köpte flera aktier än vi hade råd med! Fast det var inte värdena som steg med 23 procent varje år, det var bara priserna. Att prisuppgången var olycklig bevisades snart därefter. Det var den branta uppgången som gjorde börskraschen på andra sidan millennieskiftet så brutal.