Myten om mötet

”Själva syftet med att en grupp ska besluta om penningpolitiken är att skapa förutsättningar för bättre beslut; grupper tenderar nämligen att fatta bättre beslut än enskilda beslutsfattare.”

Så sa vice riksbankchefen Lars E O Svensson under ett tal i november 2012. Han sa det med referens till oenigheten inom Riksbankens direktion. I talet gav han tydliga besked om hur han ser på nationalekonomin och alla hans påståenden var väl underbyggda med referenser till relevant forskning. Men påståendet i citatet ovan lät han stå odokumenterat. Vilket var anmärkningsvärt eftersom det kanske var det mest kontroversiella i hela talet.

Dock kunde han presentera två argument till stöd för uttalandet:

“Det handlar dels om att medlemmarnas erfarenheter och kunskaper läggs samman, eller ”poolas”, dels om att gruppen fungerar som en försäkring mot att utstickande preferenser hos en enskild individ får styra penningpolitiken […].”

Jag log lite när jag läste det. Jag hade precis avslutat manus till Lögn, förbannad lögn & prognoser där jag kritiserar gruppbesluten på Riksbanken. Har man minsta insikt i socialpsykologi, så vet man att grupper ofta gör precis tvärtemot vad Svensson hävdar, de fattar sämre beslut än enskilda personer.

Anledningarna är precis desamma som Svensson nämner, fast tvärtom. När personer sammanträder i en grupp, samlar de inte all information från alla gruppmedlemmar i en stor gemensam hög. Istället spenderar de ofta tiden med att diskutera det urval av informationen som alla är överens om. Till exempel, om du vet A och B och jag vet B och C, då är det B vi pratar om. Därnäst, grupper är inte alls någon försäkring mot extremism. Det är just i grupper som extremismen frodas. Vi lockas att ta ut svängarna i vårt beteende mycket mer när vi agerar i grupp än när vi är själva.

För att uppnå det Svensson vill åt, att all information utnyttjas och att gruppen späder ut eventuella extremister, finns det en uppenbar lösning. Låt ledamöterna gå till mötet, rösta och gå därifrån, och aldrig prata med varandra. Gruppbeslut blir bäst när de fattas av en flock individer, inte av en grupp.

Detta inlägg publicerades i blogg och märktes , . Bokmärk permalänken.

En kommentar till Myten om mötet

  1. Bengt skriver:

    Min erfarenhet är att beslut ska fattas av en person – efter att ha inhämtat information och kunskap från andra. Man kan inte ställa en ”grupp” till svars för ett beslut!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s