Vad säger prognosmakarna? Är de arga på dig?

Det är de frågor jag får oftast nu för tiden. ”Vad säger dina gamla kollegor, prognosmakarna? Är de upprörda över att du kallar deras prognoser värdelösa, till och med skadliga?”

Nej, inget tyder på att någon är arg på mig. Inga upprörda telefonsamtal, inga hotfulla mail. Jag har inte blivit av med en enda vän på Facebook eller LinkedIn. Såvitt jag kan se har min bok inte utlöst annat än nyfiket intresse.

Visst stämmer det att jag kallar ekonomernas prognoser mer skadliga än nyttiga. Men syftet har aldrig varit att provocera. Istället försöker jag bidra till spridningen av ny och bättre kunskap. Efter alla mina år i finansbranschen kan jag konstatera att flertalet verkar tro det är möjligt att förutspå framtiden. Men vetenskapen säger något helt annat. Prognoserna fyller ett psykologiskt behov, inte ett ekonomiskt. De får oss att må bättre, inte fatta bättre beslut. Besluten blir tvärtemot sämre eftersom prognoserna får oss att underskatta hur osäker framtiden är. Därmed väljer jag att säga det högt trots att det ställer mina vänner prognosmakarna i ett ofördelaktigt ljus.

Jag skulle förstå om någon blev provocerad. ”Alla stora sanningar upplevs till en början som blasfemiska” skrev George Bernhard Shaw. Otaliga är de vetenskapsmän som har blivit utskrattade, utfrysta, även fängslade för att ha lanserat nya idéer som några generationer senare blivit allmänt accepterade.

Men som sagt, inget tyder på att ekonomerna uppfattat mina påståenden som blasfemiska. Att de istället lyssnat med öppna sinnen tror jag beror på följande: Inte en enda av dem jag har jobbat med har varit rädd för kunskap. Tvärtemot, finansmarknadens män och kvinnor är storkonsumenter av information, de läser mer än de flesta. De inser att information kan vara en konkurrensfördel på marknaden och vill ha så mycket som möjligt av den.

Därför hoppas och tror jag att även kunskapen om ekonomiska prognosers meningslöshet kommer slå igenom förr eller senare. När det väl händer kommer det finnas några vinnare; de som var snabbast att anpassa sig till den nya kunskapen. Förlorarna blir, som alltid, de stackare som bemöter ny information med ilska.

Det här inlägget postades i blogg och har märkts med etiketterna . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s