Vi som följer ekonominyheterna dagligen är vana att höra mycket trams. Ständigt serveras vi uttalanden om finansmarknaden som är så feltänkta att budskapet blir rent nonsens. Hur kan så många smarta huvuden producera så mycket dravel? Man måste verkligen passa sig för i finanspressen är det 1 april hela året.

Här är några exempel:

• Härom veckan hörde jag en av Europas vassaste ekonomer, en före detta chef för tyska Bundesbank, säga att han föredrog amerikanska aktier framför europeiska. Varför? För att ekonomin i USA skulle växa snabbare än den europeiska framöver. Han gjorde två fel; först antagandet att ekonomin går att förutspå i någon meningsfull grad och därnäst att denna bestämmer utvecklingen på aktiemarknaden. Det finns ingen vetenskap som stöder någondera.
• En tung amerikansk analytiker påstod nyligen att aktieägarna inte hade förlorat något på en tradingskandal på jättebanken JPMorgan Chase. Han syftade på de 6 miljarder dollar som en trader med smeknamnet ”the London Whale” hade spelat bort. Analytikerns ”bevis” var att JPMorgans aktiekurs stod högre ett år efter händelsen än den gjorde innan. Detta är naturligtvis en irrelevant jämförelse, det intressanta är vad aktiekursen skulle ha varit om tradingskandalen aldrig hade hänt. Förmodligen ännu högre.
• Jag vore rik om jag fick en krona för varje gång jag hört att ”aktiemarknaden ska nog stiga lite till eftersom bolagsvinsterna är så höga”. Men vi vet ju aldrig vad vinsterna ”är”, allt vi vet är vad de ”var” under det senast rapporterade kvartalet. Och dessutom, om marknaden ännu inte har reagerat på kända data i redan publicerade bokslut, vem ska plötsligt upptäcka dem och börja jaga upp aktiekurserna? Nyanlända utomjordingar?

Det är inte för att personerna bakom dessa uttalanden är dumma. Pratar man med investerare, analytiker och andra marknadsaktörer slås man omedelbart av att detta är intelligenta människor. Varför serverar de då sådana grodor? Jag vet inte, men det får mig att tänka på någonting min makroprofessor på London School of Economics en gång sa: ”Whenever in doubt in this class, differentiate”. Om du är det minsta osäker, så räkna ut första (och eventuellt andra) derivatan av vad du än har framför dig. Räkna alltså, innan du ens funderat över om det du har framför dig är värt att räkna på. Jag tror det ligger en hund begraven här, att vi ekonomer är för snabba på att räkna. Kanske skulle snacket kring finansmarknaden bli klokare om vi alla började räkna lite mindre och tänka lite mer.