”Säg mig, finns det ingen etik i din bransch?” frågade en bekant nyligen. Jag hade berättat om tradern som sänkte Islands ekonomi. Han såg sårbarheten i Islands finansbransch före alla andra och satsade pengar[1] på att den skulle kapsejsa. Men det drog ut på tiden. Så länge andra på marknaden lät den isländska skutan flyta, så sjönk den inte. Och då blev det ju ingen vinst för tradern. Därmed började han marknadsföra sin trade; han rekryterade en armada av traders till samlad spekulativ attack mot Island. Då sjönk hon minsann.

Skulle det vara oetiskt?

”You have to be cruel to be kind” säger man ibland på engelska. För att göra gott i det stora perspektivet måste man ibland göra saker som känns elaka i det lilla. Alla som har barn vet vad jag pratar om.

Låt oss vända på det. Vad skulle hända om ingen hade attackerat Island? Landets ekonomi var på väg åt fel håll. Den befann sig i en bubbla. Om ingen hade försökt spräcka den hade den troligtvis spräckt av sig själv till slut, när bubblan var mångfaldigt större och konsekvenserna mycket värre. Vore det mer etiskt? Vore det bättre för Islands befolkning?

För oss andra var det tveklöst bra att spekulanterna gav sig på Island. De skickade en viktig signal till våra makthavare, företrädarna för alla bolag och länder som deltar på den globala finansmarknaden: Vi har ögonen på er. Vi ser ifall ni sköter er. Hittar vi svagheter så exponerar vi dem och straffar er. Vissheten att spekulanterna finns där som en flock hänsynslösa domare påverkar ledarnas beteende. Det påminner dem att det är svårt att slippa undan med dumma, vårdslösa eller korrupta beslut. Spekulanterna är kanske elaka i det lilla perspektivet men i det stora får de väldigt många andra att hålla sig på den smala vägen.