Vi behöver flera finanskriser

Idag på morgonen slog det mig: Regeringens ansträngningar för att förebygga finanskriser motverkar ju sitt syfte. Att förebygga finanskriser betyder – ifall det lyckas – att vi får färre kriser. Men det vi behöver är flera!

Det låter tokigt, jag vet. Men lyssna nu. Vilket system blir starkt av att aldrig utsättas för påfrestningar? Ditt immunförsvar, din benstomme, flygsäkerheten, säkerheten på internet, nämn vilket system du vill. Det som stärker dem på lång sikt är att ständigt utsättas för små och stora chocker.* Därmed ökar systemets motståndskraft och inte minst, reaktionsförmågan när nästa kris slår till.

Det samma gäller ekonomin. Om regeringen gör som Finanskriskommittén vill och sätter en Makrotillsyn till att försöka förutspå finanskriser, måste syftet vara att kriserna ska bli färre. Det vore synd. För vi människor är smarta; upptäcker vi att det finns en barnvakt som röjer undan alla faror då slutar vi vara försiktiga själva. Då kan vi fortsätta att överspendera, överbelåna och överinvestera i riskfyllda tillgångar. Och göra för mycket av vad det än är som ska utlösa nästa kris. Därmed bereder vi grunden för den helt stora, förödande smällen.

Men jag behöver nog inte bekymra mig för mycket. Att förutspå och förebygga finanskriser är nästan per definition omöjligt. En kris blir ju en kris just för att den kommer abrupt och oväntat. Hade den varit förväntad, hade den aldrig blivit någon kris, då hade den avvärjts. Att titta framåt för att upptäcka faror är inget nytt, det har ekonomerna alltid gjort och ändå misslyckats med. Det nya i Finanskriskommitténs förslag är att den tänkta Makrotillsynen ska titta ännu hårdare.

Istället för att försöka förutspå kriser borde man lägga större vikt på beredskap och handlingskraft när kriser väl uppstår. Där har Sverige faktiskt en imponerande meritlista. Finanskriskommittén visade med sin rapport vilken otrolig bredd av snabba, målinriktade och effektiva åtgärder våra ekonomiska myndigheter satte in omedelbart efter Lehman-kraschen 2008. Detta var möjligt bland annat på grund av kriskompetensen som byggdes upp under bankkrisen tidigt på 1990-talet. Många politiker och tjänstemän som var involverade den gången var fortfarande aktiva och förstod problemet.

Sverige klarade sig betydligt bättre än många andra länder på grund av den korta tid som hade förlöpt sedan förra stora krisen. Vilket understryker min poäng, det är en fördel att krisa ofta.

 

* Nassim Taleb gör denna poäng oerhört tydlig i sin senaste bok, ”Antifragile”.
Det här inlägget postades i blogg och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s