Jag säger inga namn men ni vet vem jag tänker på. Någonstans i Sverige sitter en före detta riksbanksledamot med en lite sorglig agenda. I inlägg efter inlägg försöker han förklara hur mycket bättre det hade gått om han hade fått bestämma. Bestämma styrräntan alltså. Hur mycket bättre? Till exempel skulle vi haft 60 000 färre arbetslösa. Wow.

Hur kan han veta det, undrar du kanske. Då är du inte ekonom. För ekonomer uttalar sig gärna på detta sätt. Ekonomin kommer växa med 1,5 procent nästa år. Dollarn kommer kosta 6,65. OMX-indexet kommer klättra till 1450 lagom till nyår. Om räntan vore en halv procent lägre skulle den allmänna prisnivån ha ökat med exakt 0,15 procent. Ekonomerna skryter ofta av sina ”stokastiska” modeller, dvs. beräkningar som väger in osäkerhet, men när deras beräkningar är klara så omtalas de som vore de lag.

Det är då jag vill invända: Ekonomin är ingen maskin. Den är det samlade resultatet av miljontals människors fria och nyckfulla val. Jag vet inte ens själv vad jag kommer att köpa nästa år. Eller vad jag skulle gjort annorlunda om vi hade haft en annan räntenivå. Hur kan någon ekonom, även en av världens främsta, vara så tvärsäker på hur vi alla i Sverige skulle ha gjort?

Det får mig att tänka på en liknelse som påstås ha berättats av Platon, den grekiska filosofen. Han bad sina åhörare att tänka sig en grupp människor som satt instängda i en grotta. Människorna var fastlänkade så att de bara kunde se grottans inre, inte dess öppning eller världen utanför. Så hade de suttit hela livet; de hade således ingen som helst kunskap om vad som fanns där ute. Om någon utanför skulle hålla upp olika föremål framför en ljuskälla så att deras skuggor kastades in i grottan, skulle grottfolket se skuggorna men inte föremålen. Och eftersom de aldrig någonsin sett något annat än skuggor, skulle de tro att skuggorna var allt som fanns. Att dessa var föremål i sig och inte bara avbildningar av sådant som fanns utanför. De skulle prata om skuggorna som om dessa vore fria att röra sig på egen hand.

”Grotte de Gargas” by Félix Régnault. Licensed under Public domain via Wikimedia Commons – http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Grotte_de_Gargas.jpg

Ibland kan man tro att ekonomer lever i grottor. De studerar sina ekonomiska modeller som om dessa vore allt, inte bara skuggor av den verkliga ekonomin där ute. Och det är klart; som skugga på väggen kan det nog verka självklart att lägre räntor skulle ge exakt 60 000 flera jobb. Men vi som lever här utanför, vi vet att vad som helst skulle kunna hända.