”God morgon mina herrar!” hälsar börs-VD:n från podiet. Med ett världsvant leende kallar han på konferensrummets uppmärksamhet. Runt hundra potentiella investerare tystnar och fokuserar. Jag tänker: Kan det verkligen stämma? Jag ger efter för nyfikenheten; jag låtsas plötsligt bli våldsamt intresserad av väggdekorationen halvt bakom mig på rummets långsida. I ögonvrån ser jag minst en handfull kvinnor. Ingen av dem verkar synligt berörda. Är de vana att inte räknas?

Jag väljer att hellre fria än fälla talaren tillsvidare. Kanske gjorde mikrofonen honom lite nervös bakom den självsäkra ytan. Kanske var det därför han glömde damerna i sin öppningshälsning. Sådant kan hända. Men lite senare: ”I pajdiagrammet till höger ser ni att så mycket som 65 procent av våra kunder är kvinnor. Men då har vi räknat vem som beställer, inte vem som betalar. Lejonparten av kvinnorna löper säkert till sin man så fort fakturan dyker upp, ha ha!”

OK, då var det god natt. Jag kommer inte att investera i detta bolag.

Jag vet vad ni tänker men min motvilja har ingenting med idealism att göra. Det ligger en iskall ekonomisk kalkyl bakom. Jag tror helt enkelt att bolag som tillåter eller tillämpar en mossig människosyn är dåliga investeringar.

För det första verkar det allmänt obegåvat att år 2014 hålla fast vid stereotypiska könsuppfattningar. För det andra skvallrar det om låg social kompetens att säga sådant här inför publik. Begåvning och social kompetens är bra egenskaper hos en VD. Brist på dessa kan betyda problem för företaget.

Men något annat bekymrar mig nästan mer. Genom VD:ns chauvinistiska tal anar jag någon slags stolthet, en stolthet över att vara man förmodar jag. Det gör mig orolig för hans förmåga att skilja mellan viktiga begrepp som tur och skicklighet, lyckokast och prestation.

Det är ju alldeles självklart men jag säger det ändå: Det är ingen prestation att födas till man. Det är utfall av en process man inte har inflytande över. I livmodern singlas en slant, på ena sidan två X-kromosom och på andra sidan X och Y, hur den landar bestämmer vilket kön man får. Hur kan man vara stolt över något så slumpmässigt? Själv klarar jag inte känna stolthet över något jag passivt tilldelats innan födseln; mitt kön, min nationalitet, min ögonfärg, mina krokiga lilltår. De beror inte på något jag gjort. Men jag misstänker att det gäller chauvinister i allmänhet att deras stolthet utgår minst lika mycket från sådant de fått som sådant de presterat. Förstår de inte skillnaden?

Om det finns fog för min oro ska man absolut styra undan bolag med chauvinistiska VD:ar. En oförmåga att skilja mellan tur och skicklighet gör det svårt att företa rätt prioriteringar. Kommer de föredra att upprepa projekt som tidigare lyckats mot dåliga odds istället för att satsa på bra men hittills otursdrabbade projekt? Kommer de befordra tursamma medarbetare framför skickliga? Och eftersom de garanterat överser hur turen hjälpt dem själva att avancera till VD-nivå, kommer de inse sina begränsningar och lyssna på kritik?

Man kan aldrig vara säker i denna värld men jag sätter mig i alla fall inte frivilligt i en båt som har en dinosaurie vid rodret.