Det har tagit mig några dagar att smälta nyheten att Robert Shiller och Eugene Fama ska dela på årets Ekonomipris till Alfred Nobels minne. Deras akademiska bidrag står på många sätt i motsats till varandra. Båda spelar också mycket centrala roller i min bok. Om man hårddrar det, hävdar jag att den ena är värd att lyssna på medan den andras idéer är något man borde glömma ifall man haft oturen att lära dem till att börja med.

Att Nobelpriset delas mellan gamla motståndare är självklart inget nytt. Bland ekonomerna hänvisar man ofta till 1974 års pris till Myrdal och Hayek. Men ännu tydligare gäller det Fredspriset, där vi särskilt minns priserna som delades mellan gamla fiender i Nord-Irland 1998 och Israel/Palestina 1994. I de senare fallen är priset ett sätt att belöna vinnarna för att ha kommit till någon sorts försoning, att båda sidor har givit och tagit och kommit till, eller i alla fall närmre, en lösning som är till bästa för alla.

Hur annorlunda är inte då årets ekonomipris! I min bok skrev jag att fyra av de fem akademiker som främst förknippas med såkallad modern portföljteori – Harry Markowitz, Franco Modigliani, Merton Miller och William Sharpe – redan hade belönats med Ekonomipriset. Men jag antog att den femte – Eugene Fama – aldrig kom till att få det eftersom alla delar av deras portföljteori har kollapsat under de senare åren. Deras samlade akademiska bidrag går ut på att investerare är rationella, marknader är effektiva, finansiell risk går att kvantifiera och att alla tillgångars förväntade avkastning står i förhållande till deras risk. Ni som följt marknadsutvecklingen och forskningen under det senaste decenniet – skratta inte så Kungliga vetenskapsakademien hör det!

Medan Fama och hans likasinnade representerar vägen in i det ekonomiska elände vi befunnit oss i under de senaste fem åren kan Shillers insatser vara det som leder oss ut ur det. Den populära föreställningen är att Shiller får priset för att ha förutspått både IT-kraschen och bostadskraschen. Det är att göra honom stor orätt. Han har däremot i både akademiska och mer populära texter visat oss hur investerare och marknader verkligen fungerar. På vilka sätt vi avviker från rationalitet och hur och varför marknader ibland blir allt annat än effektiva. Men framför allt har han visat hur vi med dessa verkligt moderna insikter kan skapa reformer som ger bättre ekonomisk stabilitet och högre välfärd för alla. När allmänheten efter finanskrisen fått intrycket att ekonomer gör mer skada än nytta, är Shiller den som kan vända på bilden.

Något fredspris till Fama och Shiller kan det därmed inte bli tal om. En försoning mellan deras teoretiska bidrag vore meningslös. Den ena representerar det förlegade och motbevisade medan den andra visar vägen framåt.