Branschkollegan från Stockholm kom med dåliga nyheter. ”Efter alla konflikter i den gamla direktionen har Riksbankens högsta ledning nu bestämt sig för att satsa på teambuilding. De åker på konferens och lär sig samarbeta och komma överens med varandra.”
Detta är visserligen inget man talar högt om. Men enligt min väl positionerade källa tyckte flera av direktionens medlemmar att stämningen blev otrevlig under våren, då meningarna gick kraftigt isär och konfrontationerna blev hårda. Så efter vaktombytet i maj, då Lars E.O. Svensson och Barbro Wickman-Parak ersattes av Cecilia Skingsley och Martin Flodén, var det dags att förbättra klimatet. Nu skulle man satsa på vänskaplighet och trevnad, kunde man förstå.
Jag suckade. Vilket fruktansvärt misstag! Det borde vara onödigt att påpeka men direktionens främsta uppgift är inte att få ledamöterna att må bra. Det är att få Sverige att må bra, genom att leverera så kloka penningpolitiska beslut som möjligt. Om det fanns ett minimum av intresse för beslutsteori, skulle ledamöterna inse att mer samarbete, mer gruppkänsla och mer samförstånd är det sista man behöver. Goda gruppbeslut kräver mångfald, decentralisering och oberoende.
Oberoende beslutsfattare åker inte på samarbetskonferens. De träffas överhuvudtaget så lite som möjligt. Det är fullt tillräckligt att hålla möten där man dyker upp, röstar och därefter säger adjö. Kaffet kan de med fördel dricka med några av oss som berörs av besluten istället.
Alf Riple 
Kära Alf,
Man kan faktiskt vara oberoende och träffas under trevliga former för att diskutera varför man tycker olika. Att träffas så lite som möjlig kan knappast vara ett mål.
Hej Jörgen, kul att höra från dig!
Visst är det möjligt att agera oberoende även om man träffas och pratar tillsammans. Men jag undrar vad poängen egentligen är? Klart det är trevligare att samarbeta än att jobba på var sitt håll. Men är vi säkra på att besluten blir bättre? När man umgås med just dem man ska besluta tillsammans med, riskerar man i alla fall att oberoendet bryts. Att man påverkar varandra att titta åt samma – eller åtminstone allt färre – håll. Då tar jag hellre det säkra före det osäkra och avråder interaktion mellan de röstberättigade.
Hej igen,
Poängen är att driva tankeprocessen djupare genom att diskuterar varför man tycker olika, till gagn för bägge (eller alla) inblandade parter. Men jag misstänker att vi ser lite olika på frågan om oberoende. Det viktiga för mig att att direktionen (=dess medlemmar) inte utsetts för otillbörliga påtryckningar, i slutändan handlar det om det politiska systemet som (åter)väljer dem. Du verkar lägga stor vikt vid att varje direktionsmedlem är oberoende, även ifrån sina direktionskollegor. Men ingen människa är en ö och alla tar vi intryck av andra. Det vore konstigt om direktionsmedlemmarna ska ta intryck av andra människor men absolut inte av sina kollegor som har samma uppdrag
Du har rätt, i den lilla kretsen av ekonomer i Sverige är vi alla mer eller mindre ihopkopplade och riktigt oberoende är väl ingen. Jag håller också helt och hållet med om att oberoende från den politiska sfären är oerhört viktigt. Tyckte våra gamla kollegor skrev bra om detta i SvD i går.
Men jag skulle väldigt gärna se att Riksbanken, eftersom deras beslut är så viktiga för vårt samhälle, tog sig en djupdykning i den akademiska litteraturen kring beslutsteori. Det skulle förvåna mig mycket om de inte kom till samma slutsats som jag, att högsta möjliga oberoende mellan var och en av ledamöterna är att föredra.
Ett ovanligt problem med centralbanksfolk appropå oberoende är att de inte är fria att diskutera sina innersta tankar om penningpolitiken med utomstående. Om de inte skall prata med varandra i direktionen, vem ska de då diskutera med (och jag tror diskussion är viktigt för tankearbetet)?
OK det är en bra poäng, det hade jag inte tänkt på ska jag erkänna. Jag såg mer för mig en frågande/lyssnande ledamot men det är klart att man kan avslöja sitt tankemönster genom hur frågorna ställs. Inte bra om man röjer för mycket inför räntebesluten.